Sri Lanka 2013

För två veckor sedan kom jag, Max och Z hem ifrån en 2.5 veckas resa till Sri Lanka. Här kommer ett fett blogginlägg som sammanfattar hela resan.

Innan vi bokade resan hade Max lagt in ett veto: “inte Himalaya!” och då Henning (jag) har ont om pengar (Indiska-subkontienten is the shit) och Z har ont om ledighet (en långresa i Indien är ingen bra ide) valde vi Sri Lanka.

Vi började resan i Hikkaduwa som ligger ca 3 timmar söder om Colombo. Hikkaduwa har bra surfing och feta rave på lördagskvällar, något vi fick uppleva då vi anlände till hotellet vid 7 på morgonen en Söndag och festen pågick fortfarande i vår hotellbar. Vi hade “bästa” rummet precis ovanför baren (ovanför Zs huvud på bilden nedanför) vilket gjorde att det var helt omöjligt att sova så länge festen var igång så det var bara att hänge på tills den sluta vilket var runt 11 på förmiddagen.

.

Även om Planeten (guideboken) och flera personer hade varnat för att Hikkaduwa är det mest exploaterade stället i Sri Lanka tycker vi ändå inte det var så farligt. Det var fortfarande t.ex. långt efter de mest exploaterade platserna i Thailand. Hikkaduwa är även ganska utspritt vilket båda är bra och dåligt. Det bra är att det är lätt att hitta “sin egen del av stranden”, det dåliga är att när man letar efter någon skön bar på kvällen får man gå och gå och gå…

.

Standard diskunionen på alla resor är ju alltid hur bra lokalölen är och vi måste säga att Sri Lankas Lion Lager står sig rätt bra. Den är inte riktigt lika bra som  Beer Lao (Laos) och Singha (Thailand) men på jämn nivå med Chang (Thailand), King Fisher (Indien) och Tiger (Malaysia & Singapore).

Då Hikkaduwa är känt för att ha bra surfning (dock inte bästa på Sri Lanka) och framför allt Z har pushat för att vi ska surfa så mycket som möjligt var det ju bara att gå till brädshopen och hyra brädor…

.

Den enda av oss som surfat lite tidigare är Z och det var även för han som det gick bäst. Henning konstaterade redan efter två omgångar att surfning inte är något för han med kommentaren: “det är ju bara ett jävla paddlande”.

Vi tog även en surflektion vilket var bra då de hjälpte en att fånga vågen vilket ledde till att man fick mycket fler vågor att öva på.

Efter surflektionen satte sig Henning och Max i baren medan Z gick upp på rummet för att dusha. Efter typ 20 minuter går Max upp till rummet och upptäcker till sin förskräckelse att det ligger 5 mm vatten över hela golvet och att alla iPhone-laddare simmar runt i en liten pöl. Z som fortfarande står i dushen har inte märkt att det är så dåligt utrinning från dushen att det har börjat svämma över, först hela badrummet, och sedan vidare ut i hotellrummet. Efter 30 minuters febrilt skrapande och torkande lyckas de dock få ut allt vatten. Och iPhone laddarna klarade sig faktiskt!

I Hikkaduwa träffade vi även Cecilia, Anna och Helen som vi sedan hängde med till och från under hela resan (de åkte ungefär samma rutt som vi).

Tjejerna utmanade oss även på beach-volleyboll vilket var en ganska jämnt match tills några Sri Lankeser hoppade in.

Efter Hikkaduwa begav vi oss in i landet mot Kandy där vi stannade på ett Elefant-“barnhem” på vägen.

Kandy ligger vid en lite sjö och är Sri Lankas “kulturella huvudstad”. Vi hade dock ganska otur med vädret när vi var där då det mest regna.

Det coolaste med Kandy var det Buddhistiska-museet som tydligen ska ha en tand av Buddha, något man dock aldrig fick se då den förvaras i ett kassaskåp.

Efter Kandy körde vi ett 48-timmars race genom innersta Sri Lanka:

Vi började med att åka norrut till Sigiriya Rock där de har Sri Lankas mest kända klippmålningar på nakna kvinnor med lömsk blick och stora bröst…

.

.

.

… där efter bar det av söder ut mot Adams Peek. Efter några timmars sömn på ett av de sunkigaste hotellet vi någonsin bot på och en “middagsdejt” med tre Amerikanska tjejer som plugga i Dubai var det dags att 3 på morgonen börja bestigningen av Adams Peek. Av en slump var vi där under en “poya day” vilket gjorde att det var tusentals andra Sri Lankeser som även dem skulle upp.

Vi kom upp någon timme före soluppgång och satte oss i ett hörn och försökte sova lite. Detta var dock inte helt lätt när de kom och sa åt oss att ta av sig skorna då detta var ett Buddhistiskt-tempel. Att försöka sova barfota på nollgradigt stengolv var inte helt lätt…

.

… sen var det bara att bege sig ner igen något som framför allt Henning uppskattade då det var makalös utsikt även om vaderna skrek för varje steg man tog…

…när vi kom ner satte vi oss direkt i en taxi till närmaste tågstation där vi sedan fortsatte mot Ella…

.

…tåget till Ella tycker många är höjdpunkten på hela Sri-Lanka-resan och vi kan nog instämma. Det var helt fantastiskt!…

.

… och slutligen, efter 48-timmar non-stop action och 4 timmar sömn, anlände vi tillslut till Ella som sägs vara den “vackraste bergsbyn av dem alla” (på Sri Lanka).

Vi hade valt ett hotell som skulle ha bra utsikt och trevligt personal vilket de också hade så vi spenderade de två nästa dagarna genom att sitta och läsa och titta ut över landskapet.

Vi gick också på en liten dagspromenad även om vaderna fortfarande värkte från Adams Peek.

.

Jag och Max undrade varför Sri Lanka är så pass mycket renare än Indien (i alla fall norra Indien). Tillslut kom Henning på en trovärdig teori:

Båda Hinduism (Indien) och Buddhism (Sri Lanka) handlar om att överstiga den vardag vi ser runt omkring oss varje dag och finna “sanningen” (Moksha eller Nirvana). Men hur man gör detta skiljer sig drastiskt mellan de två religionerna: I Hinduismen lär man sig att alla intryck som dina sinnen ger är falska och för att uppnå “sanningen” måste man lära sig att förtrycka dessa. I Buddhismen vänder man på det: Det är exakt de intrycken som dina sinnen ger som är “sanningen” men de flesta har svårt att se den då man har en förutfattad bild över hur saker och ting ska vara.

Detta förklarar ju varför Hinduer skräpar ner men Buddhister inte gör det! Om du ändå ska förtränga de intryck som dina sinnen ger spelar det ju ingen roll om du skräpar ner. Men för Buddhister är det ju med samma logik tabu eftersom de då skräpar ner “sanningen”.

(fattigdom och folkdensitet har säkert även med saken att göra)

Hur som helst, i Ella odlar de mycket te, så vi gick till en te-fabrik för att provsmaka lite.

.

Tillbaka från te-fabriken fick vi skjuts på flaket av en bonde.

Tjejerna från Hikkaduwa dök även upp i Ella sista kvällen.

Efter Ella begav vi oss tillbaka mot kusten och Mirissa!

Mirissa är “känt” för två saker: Valsafari och hummer (hummer kan man i och för sig få överallt).

.

I Mirissa bestämde vi oss för att testa varenda bar längs stranden från öster till väster.

Det började helt hemsekt med den äckligaste drinken jag har druckit på flera år (smaka t-röd blandat med banan och såg ut som bearnaisesås som har skurit sig) men blev sedan bättre och bättre hur längre väster ut på stranden vi kom. Ungefär mitt på stranden hitta vi den bästa baren med en “skön dude” som blanda underbara drinkar i en bar som osade av rökelse. Bartendern tipsade även om en fest som skulle äga rum i Unawatuna fyra dagar senare.

Vi gick sedan vidare till det enda stället som hade ett dansgolv (även om det var helt tomt) där Henning prata med några från Slovakien medan Z brotta ner Max i sanden för att sedan byta bort sitt halsband mot en sköldpaddasamulett.

Dagen efter var det valsafari vilket tyvärr vart lite av en besvikelse. Vi såg bara lite av en val i några få sekunder och båten var fullproppad med folk och med ett jäkla oväsen från motorn i 6 timmar.

.

.

Efter Mirissa bar det av till sista stället på resan: Unawatuna!

Av att läsa Planetens beskrivning om Unawatuna trodde Henning att detta skulle vara den plats han gillade mest vilket också så blev fallet. Största skillnaden med Unawatuna mot Hikkaduwa och Mirissa är att allt är mycket mer kompakt. Många gillar inte detta då det är svårare att hitta “sin egen del av stranden” men fördelen enligt Henning är att det är bättre kvällstid.

Något som verkligen förhöjde vistelsen i Unawatuna var vårat rum. Vi måste haft det bästa rummet i hela Unawatuna (övervåningen i gula huset mitt i bilden nedan).

.

Unawatuna har ingen surfning men där i mot dykning som ska vara ok. Så vi boka upp oss för tre dyk.

Dykningen var helt ok. Långt ifrån världsklass men ändå bättre än vad vi hade förväntat oss.

I Unawatuna hitta vi även en sjukt nice Italiensk restaurang (de serverade även Sri Lankesis mat) där Max och Henning beställde sea-food-pastan totalt 4 gånger var under vistelsen.

Tillslut kom då den omtalade festen som bartendern i Mirissa hade tipsat om.

Vi hade bestämt med tjejerna att vi skulle träffas på festen men vi gick det lite tidigare för att kolla in stället. Då det var en beach-fest förutsatte vi att det inte var något inträde så vi bara plöjde rätt in förbi vakterna. De såg lite paffa ut och efter fem minuter kom de tillslut fram och försynt sa att vi måste betala inträde.

Då stället var helt dött (vi var där rätt tidigt), inträdet var rätt saftigt i Sri Lankesiska mått mätt, men framför allt för att ställen var fullt med enbart Sri Lankesiska killar gick vi ut igen och satte oss vid en bar. Till baren kom även tjejerna som sedan gick vidare beach-festen där de släpptes in gratis då de var de enda tjejerna på hela stället!

Efter ett tag gick även vi tillbaka till beach-festen där nu det monotoniska beat:et välde ut ur högtalarna, men om “Bro-Ho-Ratio:n” fortfarande var helt kass.

Även om festen i sig själv vart en besvikelse så hade vi en trevlig kväll tillsammans med tjejerna, vissa mer än andra… ;-)

.

Tjejerna hade även tipsat om ett bra frukostställe så sista morgonen efter 2.5 vecka av bajskaffe kunde Henning äntligen få en riktigt god Cappuccino!

Slutligen kan vi säga att det var en lugn men lyckad resa!

Max konstaterade när vi kom hem att vi har hört vågorna från havet oavbrutet i nästa  2.5 vecka. Vilket verkligen stämmer! Framför allt då två av våra boende var så pass nära havet var det verkligen så att man gick och la sig till vågornas skvalpande och vaknade upp till samma melodi.

En annan trevlig sak med Sri Lanka är maten. Jag tror nästan inte vi blev besvikna en enda gång och maten är betydligt mer varierad än (norra) Indien. “Devilled” prawn eller chicken is the shit!

Ytterligare en annan trevlig sak med Sri Lanka är att tidvattens-skillnaden är väldig liten. Detta gör att stränderna alltid är vackra till skillnad från vissa andra ställen (host, host, Phi Phi) där stranden ser ut som skit när det är låg vatten.

Slutliga utlåtandet om Sri Lanka är att de har bland de vackraste stränderna i världen, bra mat, trevlig befolkning men ganska dålig fest (vilket vi dock var förbredda på).

BUDGET (per person):
Flyg — 6725 kr.
3 Dyk — 650 kr.
Transport (taxi) — 1200 kr.
Transport (tåg) — 28 kr ;-)
Övrigt —  5800 kr (~350 kr per dag)
TOTAL:  14400 kr

Ny hemsida för Leonardo

Leonardo börjar bli tillräckligt bra nu för att det faktiskt ska gå att använda det för riktiga saker. För att “fira” detta har vi uppdaterat hemsidan:

www.getleonardo.com

Det är fortfarande en hel del saker, framför allt med videon, som vi inte är helt nöjda med. Men sidan är i alla fall “good enough” och ett rejält lyft mot vad vi hade tidigare.

 

BTW, satan vad Armins senaste “compilation” är bra: Armin Van Buuren – A State Of Trance 2013 (Mixed Version)