Efter Malapascua begav vi oss vidare mot Palawan och närmare bestämt Puerto Princesa efter yttligare än mellanlanding i Manilla. Vi har nu sett Manillas flygplatsterminal tre gånger, med en fjärde gång som väntar i övermorgon. Puerto Princesa är en halv-otrevlig stad där vi ändå lyckades hitta ett bra hotell (Casa Linda Inn, < 1000 peso). Vi hade sett fram mot maten i Puerto då Lonely Planet beskrev den som riktigt bra och bäst i Palawan. Första kvällen hade vi bokat bord på stadens bästa resturang något som dock blev en total besvikelse då vi båda tyckte det var ett av de sämsta ställena vi ätit på under hela Filippinerna resan. Andra kvällen sket vi i planetens rekommendationer och lyckades hitta en lite bättre resturang. Z var sugen på beef och beställde in Beef Kare Kare och får in någon mystisk gryta med ris till. Henning kollar upp i Planeten vad kare kare betyder och ser att det är oxsvans i jordnötssås. Z börjar leta i sin gryta efter något som liknar kött men får tyvärr ge upp. Han fokuserar nu ist på den stora broskliknande klumpen stor som ett baseboll mitt i grytan och börja dissekera den, något som han beskriver på följande sätt: “Var typ som i Independence Day-filmen när de ska dissekera hjärnan på Alien:en och plötsligt hela kraniet fläks upp och man kan se massa slemmiga alientrådar hänga mellan skallbitarna”. Efter ett tag börja det gå upp för Z att det inte är oxsvansen han har fått utan snarare någon del av oxens rumpa. Henning viker sig av skratt medans Z efter ha provat några tuggor LÄMNAR ALL SIN MAT (Z lämnar aldrig mat)! Vad som gjorde det ännu roligare var att Z hade predikat innan han fått in sin mat om att ingen kan misslyckas med en köttgryta, något som han fått äta upp resten av resan.

På dagarna i Puerto Princesa gjorde vi två utflykter; den ena till de lokala sevärdheterna runt Puerto där höjdpunkten var ett Zoo/Krokodilfarm. Den andra turen var till världens näst längsta underjordiska flod (drygt 8 km lång) i Sabang. Floden var cool och i taket kryllade det av fladdermöss. Guiden varnade att inte ha öppen munnen då man tittade upp då man konstant bombarderades av fladdermusbajs: “If it’s cold it’s fresh water, if it’s warm it’s bat shit” De mesta man fick på sig var varmt…

Efter Puerto Princesa tog vi en lång busstur (8 timmar) till El Nido som ligger uppe i norra delen av Palawan. Staden är inklämd mellan spetsiga kalkstensklippor med en litet idyllisk strand framför. Vi båda älskade El Nido då den var lungnt, lite trafik, trevliga barer, fina stränder och trevliga turister. Stora delar av tiden i El Nido hängde vi med 2 kanadensiska tjejer som vi träffade på krokodilfarmen i Puerto.

Från El Nido gjorde vi två utflykter; den första var en klättringstur upp på kalkstensklipporna över El Nido något som inte började allt för bra för Z. Efter att ha klättrat i 100 meter vänder sig Z och spyr bakom en sten (var det oxsvansen eller de faktum att vi drack rejält med öl kvällen innan?). Efter spyan mår han dock bättre och vi fortsätter klättringen. Kalkstensklipporna runt El Nido består av sylvassa spjut som sticker upp ur marken och var en intressant upplevelse att klättra i, Henning sammanfattade det bäst: “Fördelen är att man inte kan halka, nackdelen är att om man halkar så har man inga ben kvar”.

Den andra utflykten är det El Nido är bäst känt för: Island Hopping. Man åker runt på en liten båt mellan de olika öarna i El Nidos skärgård, den ena mer paradislik än den andra. I planten beskriver de skärgården som en av de tre vackraste skärgårdarna i världen där de andra två är Halong Bay i Vietnam och Phi Phi-öarna i Thailand. Henning har nu varit på alla tre av dem och måste nog säga att El Nido ändå håller högst klass av dem :)

Sista dagen i El Nido hade vi tänkt göra ytterligare en Island Hopping tur men då Henning vart magsjuk och låg hela dagen på hotellrumet och spydde fick vi tyvärr ändra på den idén.

Efter El Nido skulle vi ta oss norrut mot ön Busuanga och Coron. Vi hade läst i planten att det skulle gå en “färja” mellan städerna men färjan visade sig vara en liten bangka (liten skitbåt byggd av bambu). Vi rekommenderar inte denna resa och Henning anser den direkt farlig! Man är ute på öppethav i en liten skitbåt med 2 meter höga vågor runt sig och vi hade ändå tur med vädret… Vattnet öste in i båten så man fick sitta med regnrock i 8 timmar som hela resan tog! Henning satt och studerade båten och konstaterade efter de 4 första timmarna att vågorna inte splashar längst fram i fören så det borde vara bäst att sitta där. Detta slutade dock med att jättevågen Hugo kommer och totalt dränker Henning och eftersom han hade kompaktkameran i fickan kunde man hälsa hej då till den (från och med denna punkt har vi inte lika mycket bilder från resan :[ )

Coron är känt för att det under andra världskriget låg 25 japanska krigsfartyg gömda här, något som dock ett närliggande amrikanskt hangarfartyg fick nys om och totalt bomba sönder och samman alla japanska skepp. Detta är något som vrakdykare idag älskar då det ligger 25 japanska vrak på en yta betydligt mindre än mälaren.

Vår största anledning att åka hit var dock att vår 3-dagars liveaboard (DiveCal, 15000 peso) till Apo Reef utgick härifrån. På liveaborden träffade vi bland andra två danskar med brutala högerpolitiska åsikter (inte rasistiskt utan bara att typ Bush var bästa presidenterna USA haft), ett sjukt skönt amrikanskt par i 60 års åldern som båda hade röstat på Bush första gången men nu avskydde han mer än allt annat samt våran divemaster från Malmö som inte brydde sig om skillnaden på Vänsterparitet och Moderaterna men som hade det skönaste garvet du kan tänka dig.

Dykbåten i sig själv sög, utrustningen sög ännu hårdare men dykningen på Apo Reef var SJUKT BRA! De två första dyken var de bästa dyken båda Henning och Z någonsin gjort med 40 meter sikt, fiskstimm i massor, totalt 20 White Tip Hajar, en 4-meters Gray Reef Shark och ett dramatiskt undervattenslandskap! Det enda Apo Reef inte vinner över Röda Havet på är korallformationer.

Apo Reef ligger 7 timmars båtresa norr om Busuanga och på vägen dit var det konstant vågor som splashade in i vårt rum (som btw var motorrummet så det var typ 180 decibel där inne och stank avgaser). Som tur var låg malmö divemaster i underslafen (med huvudet 1 meter från motorn) så han fick ta det mesta av våg-splashet. Mitt i natten kom en monstervåg och splashar sönder malmöbons säng så den blir helt dyblöt och han vaknar upp med ett ryck grymtar på brutal skånska: “FUCKING WAVE”, ett citat som Henning tycker är sjukt roligt och konstant upprepar efter resan då det beskrev resan så bra. Väl på Apo Reef var det mindre vågor och de hade inte igång motorn på nätterna så det gick att sova ganska bra…

Totalt blev det 8 dyk på Apo Reef för att sedan återvända mot Busuanga. På vägen hem dök vi även ett Japanskt vrak som skulle vara speciellt eftersom det låg längre från Coron och därmed skulle det vara bättre sikt. Tyvärr var vattnet dock fyllt med ostronsperma vilket tydligen bara händer några få gånger per år så sikten var totalt värdelös på ca 3 meter. Här sa Divemastern rolig replik nummer 2 på brutal skånska: “FUCKING OYSTER SPERM” Henning garvar så han dör…

Nu är vi i Coron, igår dykte vi 3 Japanska vrak där de två första troligtvis var de bästa vrakdykningen vi någonsin gjort. Hela dyken var på 35 meters djup inne i vraket där man ålar sig mellan rum till rum i luckor inte större än någon meter i diameter med sin ficklampa i högsta hugg. Sjukt avancerad dykning och kändes verkligen som man behövde 50+ dyk för att klara det, dock hade vi bytt dykföretag från liveaboarden så utrustningen var iaf i top trimm.

Imorgon ska vi dyka Baracuda Lake som tydligen ska vara världsunikt eftersom tempraturen i sjön ligger på 38 grader! Fisklivet ska tydligen var värdelöst men det lever en vilsen barracuda där som sjön har fått sitt namn ifrån :)

Efter det drar vi vidare mot Hong Kong där vi spenderar de sista dagarna innan vi åker hem till Sverige!

Z sover på flygplatsen

Z har funnit sin vänn

Den inte så bra resturangen i PPS

På väg in i fladdermusgrottan

Z's oxsvans

Kanadabrudarna och vi

300 meter ovan El Nido

Z paddlandes i El Nido's Skärgård

Kall öl i El Nidos skärgård

Vi har nu kommit till och lämnat Boracay, Filippinernas partyort.

Boracay är en liten ö mitt i filippinernas övärld med de vitaste sandsträderna ni kan tänka er. Stället kryllar av stora charterhotell, barer samt dykshoppar. Vårt mål med vistelsen var att lägga dykningen på hyllan för några dagar och koncentrera oss på strand och fest men det sket sig redan första dagen och tur var väl det. Första dyket var på Yapak, en vägg på 30 meters djup där sikten är grym (ca 25 meter) och hajarna frodas. Vi såg 4 White Tip Reef Sharks och det blev det bästa dyket i filippinerna än så länge. Dagen efter gjorde vi Yapak en gång till för att det var så bra första gången och denna gång var var sikten ännu bättre och det blev ytterligare 3 hajar.

Vi dök med WaterColors och blev jättebra polare med våran divemaster Jenny som visade oss runt i Boracay. WaterColors var mycket trevliga och bra förutom när vi skulle gör ett vrakdyk och båten droppar oss på fel plats (!) vilket inte gick att se från ytan så när vi kommit ner till 20 meters djup och ska börja leta efter vraket så var det bara sand… (dykcentret kompenserade oss för det dyket med ett annat)

Första kvällen rekade vi alla party ställen och Z var mycket angelägen att gå hela vägen till ändarna av strandpromenaden och tur var väl det då längst ner i södra ändan hitta vi ett backpackerhak som hade fullmånefest. Kvällen bestod av öl och olika eldshower, träffade även två halvdryga svenska tjejer som Henning dissade när de börja tjata om vi skulle bjuda dem på öl (ölen kostar 8 kr st, men det är principsak).

Kvällen efter var det nyår och tyvärr vart detta den tråkigaste utekvällen i Boracay, inget speciellt hände förutom en jävla massa fyrverkerier eller som vår tyska dykpolare sammanfattade det: “In a country where half the population don’t have enough rice it’s sick to spend that much money on fireworks”

Sista kvällen gick vi ut med vår divemaster Jenny (Filippinsk) och det vart den mest lyckade kvällen. Höjdpunkten var när Henning lyckades transformera en lungn reggaebar till den hetaste dansscenen i hela Boracay, det gick till på följande sätt:

Vi (Henning, Z och Jenny) sitter och pratar på en reggaebar på stranden med livemusik, men då det vi sitter nära scenen är det svårt för Henning att höra vad Z och Jenny säger. Henning sitter ist och spanar på de två snyggaste brudarna på stället som sitter några bord bort och funderar på hur han i helvete han ska lyckas ragga upp dem. Efter några minuter börja tjejerna dansa framför livebandet och eftersom de ser bra ut och är halvporrigt klädda kollar alla på stället dit. Henning tar chansen och går även själv upp framför livebandet, försöker börja dansa med tjejerna men då han stjäl deras show är det lite frånvarande till en början så henning börja istället shakea loss gärnet och till publikens jubel. Tjejerna inser nu att Henning är nya stjärnan på stället och blir mer mottagliga för hans dans :) Efter några minuters dansande börja fler och flera av publiken ställa sig upp och dansa tills stora delar av hela baren står och shakear till reggaebandets toner!

Henning lyckades tyvärr inte få någon av de snygga brudarna och ursäktar sig med att de var ryssar (vilket var typ det enda Henning lyckades få ut med deras urusla engelska) och inte förstår västerlänsk uppvaktning :D

Just nu sitter vi i Kalibo där vi tidigt imorgon ska ta planet till Malapascua!

Z åker Jeepney

Boracays strand

Ute på seglingstur

Vrakdykning

Hajen ligger och sover

Såååå snygga

Z och Jenny

Fullmoon party

Mer fullmoon party

Nyårs kvällen

Henning med de ryska brudarna