Sista 2 veckorna har gått i full rulle så det har varit svårt att finna tid för ett blogginlägg.

Efter Singapore begav vi oss till Koh Lanta i Thailand för lite soft strandliv samt att dyka Hin Daeng som är känt för mantor. Vi gjorde 2 dyk på Hin Daeng och såg mantor båda dyken, Z lyckades även få en av dem på en superbra bild (längst ner i detta inlägg).

Vi vart först lite besvikna på utelivet i Koh Lanta då det är en ganska stor ö och festfolket blir lätt utspritt och drunknar i ett hav av barnfamiljer. För att råda bot på detta problem upptäckte vi dock att de har ett rullande schema för vilken bar man ska gå till för att få fest, så sista kvällen hamna vi på en riktigt skönt beach party.

Efter Koh Lanta bar det av mot Railay och Ton Sai, där vi klättrade med våran guide Samsung. Henning klarade som svårast 6a+ medan Z “enbart” klarade 6a. Höjdpunken på klättringen enligt Henning var när Z skulle börja klättra en vägg och inte såg att en sten stack ut ovan honom vilket resulterade i att han stångade väggen så att han efteråt såg ut som Gorbatjov.

Efter Railay begav vi oss mot Khao Lak där våran 5 dagars dyksafari till Similand Island utgick ifrån. Ledaren för safarin var från Austin i Texas och hade i ett av sina stoltaste ögonblick prejat ner Lance Armstrong i ett dike med sin Hummer. Våran Dive Master på båten var Malin från Bromma.

Dykningen på Similand var som förväntat sjukt bra, även om det kanske inte riktigt höll upp till de sky-höga förväntningar som Henning mindes det som. Andra dyket på Richelieu Rock var det bästa på safarin med bra sikt, absurda fiskstim samt ett dramatiskt undervattenslandskap täckt med lila koraller.

Julafton blev en utekväll i Koh Lak med Malin. Vi var alla (utom möjligen Z) dock ganska trötta då vi varit uppe sedan 06:30 och dykt.

Nu väntar 6 dagar fest på Phi Phi innan det bär av mot Sverige.

Z softar på strandbaren i Koh Lanta

Stranden i Koh Lanta, där ute i diset ligger Phi Phi

Party med några tyskar i Lanta

Z klättrar 6a i Raily

Z beställer in lök-ringar som appetizer och får in något som kan föda ett helt kompani

Henning halvvägs upp för 6a i Raily

Z på väg upp för en 25 meter hög klippvägg

Similand Islands...

Z efter ett nattdyk på Similand

Den galna sköldpaddan som förföljde en i våran dykgrupp och bet henne i armen

Våran dykbåt styr mot Koh Bon

Dax för ett dopp mellan dyken

Vårat dive-team på Similand, gubben som tittar upp bakom Z är stammis på båten och åkt med den 69 gånger än så länge...

MANTA!

Julafton party med Malin.

Äntligen ute ur smutsen! Det tar på nerverna att resa i Bangladesh…

I Kuala Lumpur vart det mest shopping och en insane:t god macchiato på Petronas Towers flashigaste café.

I Singapore bodde vi på ett skönt Austrailensiskt backpacker hostel (Prince of Wales) där vi fick vindsvåningen som rum. Som tur var var rummet väl kylt då det som vanligt var rätt svettigt i Singapore.

På tal om svettigt… För första gången misslyckades Singapore-Hong-Kong-teorin (att västerländska killar ska ha lätt att få tjejer i dessa städer) och vad som var ännu värre var priserna på nattklubben: En öl landade på över 80 kr. En av kvällarna gick vi på den beryktade baren The Clinic där man sitter i sjukvårdssängar och får sin drink på dropp. Tyvärr var priserna här ännu sjukare än nattklubben så vi gick vidare till The Whopper Bar ist och drack “billig” bärs och åt lite hamburgare.

Vi fick även träffa Aden (Hennings kusins barn) som nu är 3 månader gammal. Han växer fort och är ett enkelt barn att ha att göra med då han sällan gör negativt väsen ifrån sig. Aden började även skratta lite när Henning pekade på Fredrik och sa “Ful gubbe!”.

Nu har vi precis kommit till Koh Lanta i Thailand och imorgon bär det av till Hin Daeng där vi hoppas på att få se mantor!

Ååå äntligen slut på musse-mat!

Party på the Butter Factory, var dock lite väl låg snitt ålder...

Aden, 3 månader gammal.

Titta ful gubbe! (Fredrik)

Vi tog en Sex On The Drip på The Clinic

På väg ut till Sentosa

"Det är Ostron, det är Champange, vi steker hårt, vi har kul..." (Iof varken ostron eller Champagne)

Singapores hamn

Det vart även lite shopping...

Sjuuukt nice Sushi!

WTF!?!?

De senaste 4 dagarna har vi rest med båt genom tiger-träsket Sundarban. Parken har fått sitt namn då det lever ca 400 människoätande tigrar i parken som i genomsnitt äter upp ca 100 människor per år. De flesta som blir uppätna är dock “infödingar” som är ute i parken för att samla honung och är allt för upptagna med att inte bli stuckna för att hinna spana efter tigrar.

På vår båt ingick följande personer:

Tom – Skön medelålders engelsman, med den perfekta BBC-accenten, som specialiserade på udda resemål på sin semester. Tidigare resmål hade bland annat varit Aralsjön och Patagonien. Hans fru följde aldrig med på dessa resor så Hennings teori vart snabbt att han valde dessa resmål för att slippa frugan. Tom vart dock magsjuk och låg i sin hytt och mådde dåligt 75% av resan.

Wendy – Jänkare som jobbar för Unicef i Bangladesh. Kallar sig själv för “opatriotisk-socialist-demokrat, precis en sån religiösahögern i USA hatar”. Wendy var helt chockad över att Henning läste John Locke och kunde den nuvarande ideologiska sammansättningen av USA:s högstadomstol.

Renate&Jens – Schweiz-Österrikare som var stammisar på denna utflykt. Z konstaterade att Renate antagligen inte hade någon naturvetenskaplig skolning i bagaget då hon bestämt hävdade att det fans en guru i Indien som kunde lära en att leva utan vatten och mat och enbart leva på sol precis som växterna (Både Z och Henning första kommentar: Men även fotosyntes behöver ju vatten!).

Under turen såg vi krokodiler, rådjur, ödlor, vildsvin, massor av fåglar men tyvärr inga tigrar…

Vad som var dock betydligt häftigare än djuren enligt Henning var landskapet och det lugn som varade inne i naturreservatet. Vattnet var alltid spegelblankt och reflekterade den perfekta himlen och det enda som störde den totala tystnaden var gräshoppornas surrande samt ett och annat fågelkvitter.

Varje morgon precis före soluppgång tog de fram en liten eka, varpå vi rodde in i små trånga kanaler som bildats av tidvattnet och spanade efter djur. Henning vart riktig imponerad över Fredriks intresse och minne för fåglar och deras namn medan Henning själv mest svor över fåglarna: “Kom ut ur buskaget, fågel-jävel, så jag kan få en bra bild”.

Ikväll drar vi vidare mot Kuala Lumpur och Singapore!

Hade varit helt perfekt om vi hade haft öl...

En traditionell fiskare lägger ut sina nät.

De kör med stora paddlar i Sundarban...

Äntligen en fågel som står i solljus!

Mr. Ödla på väg ut i vattnet.

Lokalbefolkningen samlar gräs för att lägga på hustaken.

Ute på en liten vandringstur (vi hade med oss vakter med vapen om en tiger skulle dyka upp)

Henning fotar tigerspår

Dags för ett bad...

...i lera

Mer fåglar...

Ännu mer fåglar

Vår grupp ute på en utflykt på den smått nedgångna infrastrukturen.

Ett rådjur!

En smått morgontrött fiskare ror ut till sina nät.

I switch back to writing in Swedish, I feel like I having one hand tied behind my back writing non-technical stuff in English. If you reallllly want me to keep writing in English post a comment or send me an email.

Det har varit ganska lugnt sedan sist: Ätit god mat, druckit gott kaffe, tagit paddeltur, förolämpat en tjej samt träffat några av det fattigaste och rikaste i Bang:an. Men låt oss ta det från början.

Efter vi kom tillbaka från vandringen hade vi en lugn dag i Pokhara. Detta ändrade sig dock när vi satt i hotellbaren och de lyckades fuck:a upp våran beställning så att vi fick in 6 öl (63 cl)  i stället för 2.  Men då hotell-managern hade hjälpt oss med så mycket ville vi inte klaga… Mitt i öl-pimplandet vart våran tvätt klar. Men det fanns ett litet problem: de hade råkat blanda våra kläder med någon tjej som hade B-kupa, så det vart att leta bland BH:ar och trosor för att lyckas hitta vad som var vårt. Efter trosincidenten fortsatte kvällen ut till våran favoritrestaurang för att sedan dra vidare till en av de få barer i Pokhara som är öppet efter 23:00. Höjdpunken på kvällen var Hennings kommentar till en 19-årig Austrilensiska som just kommit tillbaka till vårt bord efter att ha suttit och kramats lite med en Nepalesisk snubbe:

Henning: “Was it good? I mean he is a perfect one-night-stand,  his an exotic local with good teeths…”

19-åriga tjejen: “OMG! You make me sound like such a whore!”

(tekniskt sätt är det väl han som är horan?)

Efter att spenderat ytterligare en natt i Kathmandu bar det av mot Bangladesh. På planet träffa vi Bangladesh-Jänkaren Kayes som tyckte vi var galna som inte hade förbokat något hotell i Dhaka. Tydligen var det någon slags landsstrejk i Bangladesh där de höll på att bränna bilvrak och grejer så kanske inte var så bra att gå och leta hotell mitt i natten… Men det löste sig när Kayes ringde sin privatchaufför och sa åt honom att plocka upp alla oss 3 i en stor bil för att sedan åka runt och leta rätt på ett hotell som inte var fullbokat.

Dagen efter bjöd Kayes oss på middag hemma hos hans familj. En av Bangladeshs mest kända poeter (Niramlendu Goon) skulle även komma på middagen men han fick tyvärr avböja då några demonstranter hade placerat en brinnande bil utanför hans port samt att han tydligen hade vänsterpraslat lite med någon högt upp i Bangladesh parlament vilket tydligen inte var så populärt då han var Hindu.

Vi har verkligen fått uppleva sjuka klassskillnader i Bangladesh: En dag äter vi middag hemma hos en familj som har över 30 tjänare och rest jorden runt för att dagen efter vandra bland folk som letar mat bland soporna och barn som springer efter än i flera hundra meter och frågar efter 5 Tk (50 öre).

Imorgon bär det av mot det beryktade tiger-träsket…

Ute på sjön i Pokhara och dricker lite öl.

Hmmm, denna är inte våran va?

Hennings "Italien Beef" var riktigt god...

Party, party...

En gammal tant som går och letar saker av värde bland soporna längs floden i Dhaka.

Z spanar in Kayes gymprylar.

Kayes och vi...

Dhaka vid solnedgång.

I gamla Dhaka har de nästintill aldrig sett en västerlänning så det är väldigt nyfikna.

Barnen är alltid väldigt glada trots den låga levnadsstandarden. De har väl inte sett Entourage än, så de vet ju inte bättre...