(detta inlägg är skrivet av Kasper och upplagt på denna sida post-mortem)

Vi började med taxi från Dahab mot en Israeliska gränsen (2 timmar, 200 kr) med våra svenska vänner Peter och Bez. Gränsen är en riktig kulturgräns där det är klassiskt arabiskt på Egyptiska sidan och där man möts av tuggummituggande kvinnliga gränspoliser i tighta jeans. För oss gick det fort igenom eftersom våra pappor heter Mats respektive Andreas, men när det kom till Bez vars pappa heter Mohammed och farfar Ramadan blev det värre. Bez fick gå in i specialrummet där hon fick svara på allt från mellan religösa upplevelser och farfars far härkomst.

Väl inne i Israel tog vi taxi till Jordanska gränsen (10 min, 150 kr). In till Jordanien var lätt som en plätt och vi fortsatte med taxi mot Petra (2½ timme, 450 kr). I taxin lyckades Peter och Bez övertyga oss om att bo på ett av Petras lyxhotell (Al Anbat 1). Det som fick oss övertalade var fri middagsbuffet och gratis taxi till “gamla Petra”. Att hotellet hade stans bästa Hamam skadade ju inte heller. Efter rensat vår hud på döda hudceller och ätit en brakmiddag gick vill till sängs tidigt.

Dagen efter åt vi frukost vid 8:00 (Bez är lite morgontrött) för att sedan ge oss av mot gamla Petra. Petra börjar med en lång och trång passage (Kaspers personliga favorit) som mynnar ut vid Treaseryn (Indiana Jones favoirt). Vägen fortsätter sedan förbi grottor, amfiteatrar, tempel, gravplattser, you name it. Kaspers andra favorit var när Henning skulle fota Kalle kamel med supervidvinkel och kalle försökte ta en tugga av Hennings motljusskydd.

Dagen avslutades med 800 trappsteg upp i det blå där man hade en makalös utsikt. Här upp fanns även Monasteryn där till Hennings stora förtjusning var en klättrare som hade bestämt sig för att bestiga det 50 meter höga templet utan säkerhetslina. En aning olagligt med ack så spännande att följa.

Efter middagen återvände vi till gamla Petra för att uppleva Petra By Night. Här vandrar man hela vägen till Treaseryn med det enda som lyser upp vägen är 1500 ljus. Nere vid Treaseryn bjöds det sedan på te och bedouinsk folkmusik.

Nästa dag tog vi en lite annorlunda trekkingslinga runt Petra. Vi var de enda turisterna som vågade oss ut här i denna orörde natur och inte gick av för hackor. Turen slingrade sig genom massiva bergspassage och tunnlar som vattnet har skapat under årtusenden.

På kvällen åt vi middag och minglade sedan resten av kvällen med Peter och Bez som skulle tillbaka till Dahab och vi vidare till Jerusalem.

Nu befinner vi oss i Jerusalem och färden hit var ju minst sagt intressant. Vi hade blivit varnade för att denna gränsövergång (King Husein / Allenby Bridge) är en av de jobbigaste i världen. En jänkare vi träffade sammanfattade det bra: “Welcome to chaos”. Stället är fullständigt oorganiserat och det gäller att armbåga sig fram för annars går kön bakåt. Om man tyckte Eilatgränsen var jobbig var denna en aning värre… Efter 3 timmar släppte de ut oss för att själv leta reda på sitt baggage i en 500 m^2 stor baggagehög.

Vi har inte hunnit göra något i Jerusalem än men första intryckt är att allt en soppa av olika nationaliter och religoner. Vandrarhemmet (Faisal, vid Damascus Gate) har några av de mest udda personligheter man kan tänka sig. Kaspers första intryck är av en bortglömd hippie sitter och plinkar på guran i ett hörn och märker inte ens att Kasper kommer in i rummet.

Imorgon slår vi på stort och ska försöka hinna med de flesta höjdpunkter i Jerusalem för att sedan i övermorgon ta en heldagsutflykt till döda havet.

Tack och hej leverpastej.