Asien-1: Leh
Nu var det ett bra tag sedan vi hörde av oss men denna gång har vi verkligen en legitim anledning. Förra inlägget skrev jag att det skulle bli mer äventyr, men kanske vart lite väl mycket av den varan. Henning har t.ex. aldrig hört en så auktoritär röst hos Max när han skriker: “KOM NU FÖRFAN HENNING! VAD ÄR VIKTIGAST DINA PRYLAR ELLER DITT LIV?!?”
Men vi tar det från början…
Leh är en liten isolerad by i Indiska Himalaya och ligger i en så kallad regnskugga då bergen runt om är så pass höga att nästintill inget regn faller här. Detta skapar makalösa trekking förhållanden, med klar blå himmel och feta berg.
Leh kryllar av Israeler där 20% är dryga, 79% är schyssta och 1% är agenter som håller koll på resten för att de inte ska försäga sig vart Israel har gömt alla sina kärnvapen. 1%-agent-teorin är Max’s teori som vart helt klart förstärkt då det gick runt en mystisk biffig israel, typ livvakts-looken, som aldrig sa att ljud och beblanda sig alltid med de andra israelerna :)
Tredje dagen (efter Max beordrat vilodag och Henning hade ont i knät) hyrde vi cyklar, tog en jeep upp till 5600 MÖH och cyklad ner 2100 fallhöjdsmeter (nästan 3 gånger så högt som Åre) ner till Leh. Det vart bland de häftigaste vi gjort! Makalöst landskap i kubik! (Z: Du kan fet-haja att vi ska göra detta i Nepal!)
Varje natt regna det vilket var lite skumt då vi ju faktiskt var i en “regnskugga” och på den 3:e natten kom ett av de mest brutala hagel-stormar vi sätt. Vad som dock var värre var att dagen efter fick vi reda på att det gått brutala jordskred p.g.a. av regnet och att stora delar av Leh var jämnat med marken. Vi fick sedan ytterligare reda på att mellan 200 och 500 människor hade förlorad livet. Detta i en stad med bara 25 000 invånare. 2% av befolkningen var alltså döda och många fler skadade.
Detta skapade en aning dämpad stämning i Leh den närmaste dagen men vart under eftermiddagen utbyt mot panik då floden intill vårt hotell plötsligt på bara några minuter 10-dubblades i vattenmängd. Floden drog med sig allt i sin väg, träd, fördämningar, stenblock stora som bilar. Vi såg med skräck i blicken hur floden sekund för sekund åt sig närmare vårt hotell eller om man säger så här: Vi har aldrig packat våra saker så snabbt. Efter rafsat ner de viktigaste i ryggan på 15 sekunder ska Henning göra en sista check att bank-kortet är med vilket får Max att skriva med den aktoritäraste militärrösten man kan tänka sig: “KOM NU FÖRFAN HENNING! VAD ÄR VIKTIGAST DINA PRYLAR ELLER DITT LIV?!?”
Efter att tagit sig ut ur hotellet springer vi upp (tillsammans med 1000 andra turister) på en bergskulle bakom hotellet. Som tur var skulle vi ge oss ut på en 3 dagars vandring dagen efter vilket gjorde att vi hyrt tält m.m. Så det blev att tälta uppe på kullen den natten.
Som tur var klarade sig Hotellet med en hårsmån vilket gjorde att vi kunde flytta in igen dagen efter. För att vara på säkra sidan lät vi dock alltid en av oss hålla vakt och lysa ut med ficklampa på floden för att se att den höll sig lugn. De nästkommande 3 dagarna vart rätt slöa: Volontärarbete, Henning tränar inför Mt. Kinabalu och en heldel bokläsande.
För Danne och Max börjar det närma sig slutet och för att maximera resan har de bestämt sig för att köra en blixtvisit till Agra och Varanasi, dit de är på väg nu.
Jag (Henning) känner att jag behöver ett litet break från Indien och sitter därför just nu och väntar på mitt flyg till Malaysia.
Hörs snart igen från Malaysias paradisstränder!
Henning jag är helt och hållet på din sida: pengar + prylar >= liv.
Hej!
Tack för fina bilder och för att ni hörde av er så bra!
Vilken cykeltur!!! Vilket landskap!!!!.
Men Men vilken dramtik och vilka hemskheter. Fruktansvärt. Skönt att ni klarade er undan så bra.
Med resebagaget oxå med tanke på fortsatt resa.
Vad gjorde ni som volontärer???
Du såg väl mitt sms om DN.
Bo nu inte nere på stränder (tsunamirisk) och invid floder. Berg och kullar är bra. Dock inte där det finns risk för skred. Hoppas det blir lungt och skönt i Malaysia. STOR KRAM Carin
Vi borde ju egentligen inte resa någonstans, för det blir ju alltid olyckor (konstigt att florida förblev oskadat)! Men samtidigt såklart jättebra att ni klarade er så bra. Mamma har varit jätteorolig och har gått ner två kilo säger hon, kanske en bantningsmetod som inte är att rekommendera.
Hoppas att det blir mindre livshotande dramatik i Malaysia och mer av den trevliga sorten!!
Z: Mmmm, resan blir så sjuuuukt jobbig utan bankkortet.
Carin: Vi samlade in pengar, medicin och kläder från turister till drabbade lokalbefolkningen. Det var det eller ut och gräva fram kroppar ur rasmassorna vilket jag vetefan om hade gjort att jag kunde fortsätta min resa.
Agnes: Hahah, jaså så det är så man påverkar mammas vikt, bra att veta ;)
OBS! Det är inget fel på min vikt! I alla fall inget som någon annan än jag behöver göra ngt åt.
Jag pratade med Dipak i går. Han berättade att att han hört från någon som skulle åka med en grupp från Manali till Leh att det var 17 broar förstörda på den vägen. Så nu dröjer det nog ett tag innan man kan åka den vägen. Det finns anna väg men mycket mycket längre. Han kommer att skicka adresser till sina släktingar så du har dem. Johans har du väl? Jag skickade dem.
Ha det så skönt i Malaysia! Kram Carin
Carin:
Mmm, finns 2 vägar till Leh, en från Manali och en från Sringar. Vi hörde i Leh att Manali-vägen (som inte är prioriterad) kommer ta flera veckor att återställa medan Sringar-vägen skulle troligtvis ta några dagar.
Ja jag har Johans adress, och har varit i kontakt med honom en snabbis. Han bor ju dock inte i Mumbai utan i Pune som ligger 4 timmar utanför Mumbai så tveksamt om jag kommer bo där.
Här i Malaysia är det faktiskt lite svalare än i Indien vilket är skönt. Har varit lite shopping idag. Köpt solglasögon (har råkat pajja båda jag hade med mig) och en klocka (lyckades jag ha sönder min gamla på planet hit).
Hahaha
Henning du är får härlig alltså! Det värsta är att jag kan se det framför mig när du står och känner och tittar så du verkligen har med dig allt haha :)
Verkar va en helt sjukt häftig resa du är på alltså. Är nästan så jag e avis, och det trodde jag itne jag skulle vara :)