Äntligen ute ur smutsen! Det tar på nerverna att resa i Bangladesh…

I Kuala Lumpur vart det mest shopping och en insane:t god macchiato på Petronas Towers flashigaste café.

I Singapore bodde vi på ett skönt Austrailensiskt backpacker hostel (Prince of Wales) där vi fick vindsvåningen som rum. Som tur var var rummet väl kylt då det som vanligt var rätt svettigt i Singapore.

På tal om svettigt… För första gången misslyckades Singapore-Hong-Kong-teorin (att västerländska killar ska ha lätt att få tjejer i dessa städer) och vad som var ännu värre var priserna på nattklubben: En öl landade på över 80 kr. En av kvällarna gick vi på den beryktade baren The Clinic där man sitter i sjukvårdssängar och får sin drink på dropp. Tyvärr var priserna här ännu sjukare än nattklubben så vi gick vidare till The Whopper Bar ist och drack “billig” bärs och åt lite hamburgare.

Vi fick även träffa Aden (Hennings kusins barn) som nu är 3 månader gammal. Han växer fort och är ett enkelt barn att ha att göra med då han sällan gör negativt väsen ifrån sig. Aden började även skratta lite när Henning pekade på Fredrik och sa “Ful gubbe!”.

Nu har vi precis kommit till Koh Lanta i Thailand och imorgon bär det av till Hin Daeng där vi hoppas på att få se mantor!

Ååå äntligen slut på musse-mat!

Party på the Butter Factory, var dock lite väl låg snitt ålder...

Aden, 3 månader gammal.

Titta ful gubbe! (Fredrik)

Vi tog en Sex On The Drip på The Clinic

På väg ut till Sentosa

"Det är Ostron, det är Champange, vi steker hårt, vi har kul..." (Iof varken ostron eller Champagne)

Singapores hamn

Det vart även lite shopping...

Sjuuukt nice Sushi!

WTF!?!?

De senaste 4 dagarna har vi rest med båt genom tiger-träsket Sundarban. Parken har fått sitt namn då det lever ca 400 människoätande tigrar i parken som i genomsnitt äter upp ca 100 människor per år. De flesta som blir uppätna är dock “infödingar” som är ute i parken för att samla honung och är allt för upptagna med att inte bli stuckna för att hinna spana efter tigrar.

På vår båt ingick följande personer:

Tom – Skön medelålders engelsman, med den perfekta BBC-accenten, som specialiserade på udda resemål på sin semester. Tidigare resmål hade bland annat varit Aralsjön och Patagonien. Hans fru följde aldrig med på dessa resor så Hennings teori vart snabbt att han valde dessa resmål för att slippa frugan. Tom vart dock magsjuk och låg i sin hytt och mådde dåligt 75% av resan.

Wendy – Jänkare som jobbar för Unicef i Bangladesh. Kallar sig själv för “opatriotisk-socialist-demokrat, precis en sån religiösahögern i USA hatar”. Wendy var helt chockad över att Henning läste John Locke och kunde den nuvarande ideologiska sammansättningen av USA:s högstadomstol.

Renate&Jens – Schweiz-Österrikare som var stammisar på denna utflykt. Z konstaterade att Renate antagligen inte hade någon naturvetenskaplig skolning i bagaget då hon bestämt hävdade att det fans en guru i Indien som kunde lära en att leva utan vatten och mat och enbart leva på sol precis som växterna (Både Z och Henning första kommentar: Men även fotosyntes behöver ju vatten!).

Under turen såg vi krokodiler, rådjur, ödlor, vildsvin, massor av fåglar men tyvärr inga tigrar…

Vad som var dock betydligt häftigare än djuren enligt Henning var landskapet och det lugn som varade inne i naturreservatet. Vattnet var alltid spegelblankt och reflekterade den perfekta himlen och det enda som störde den totala tystnaden var gräshoppornas surrande samt ett och annat fågelkvitter.

Varje morgon precis före soluppgång tog de fram en liten eka, varpå vi rodde in i små trånga kanaler som bildats av tidvattnet och spanade efter djur. Henning vart riktig imponerad över Fredriks intresse och minne för fåglar och deras namn medan Henning själv mest svor över fåglarna: “Kom ut ur buskaget, fågel-jävel, så jag kan få en bra bild”.

Ikväll drar vi vidare mot Kuala Lumpur och Singapore!

Hade varit helt perfekt om vi hade haft öl...

En traditionell fiskare lägger ut sina nät.

De kör med stora paddlar i Sundarban...

Äntligen en fågel som står i solljus!

Mr. Ödla på väg ut i vattnet.

Lokalbefolkningen samlar gräs för att lägga på hustaken.

Ute på en liten vandringstur (vi hade med oss vakter med vapen om en tiger skulle dyka upp)

Henning fotar tigerspår

Dags för ett bad...

...i lera

Mer fåglar...

Ännu mer fåglar

Vår grupp ute på en utflykt på den smått nedgångna infrastrukturen.

Ett rådjur!

En smått morgontrött fiskare ror ut till sina nät.

I switch back to writing in Swedish, I feel like I having one hand tied behind my back writing non-technical stuff in English. If you reallllly want me to keep writing in English post a comment or send me an email.

Det har varit ganska lugnt sedan sist: Ätit god mat, druckit gott kaffe, tagit paddeltur, förolämpat en tjej samt träffat några av det fattigaste och rikaste i Bang:an. Men låt oss ta det från början.

Efter vi kom tillbaka från vandringen hade vi en lugn dag i Pokhara. Detta ändrade sig dock när vi satt i hotellbaren och de lyckades fuck:a upp våran beställning så att vi fick in 6 öl (63 cl)  i stället för 2.  Men då hotell-managern hade hjälpt oss med så mycket ville vi inte klaga… Mitt i öl-pimplandet vart våran tvätt klar. Men det fanns ett litet problem: de hade råkat blanda våra kläder med någon tjej som hade B-kupa, så det vart att leta bland BH:ar och trosor för att lyckas hitta vad som var vårt. Efter trosincidenten fortsatte kvällen ut till våran favoritrestaurang för att sedan dra vidare till en av de få barer i Pokhara som är öppet efter 23:00. Höjdpunken på kvällen var Hennings kommentar till en 19-årig Austrilensiska som just kommit tillbaka till vårt bord efter att ha suttit och kramats lite med en Nepalesisk snubbe:

Henning: “Was it good? I mean he is a perfect one-night-stand,  his an exotic local with good teeths…”

19-åriga tjejen: “OMG! You make me sound like such a whore!”

(tekniskt sätt är det väl han som är horan?)

Efter att spenderat ytterligare en natt i Kathmandu bar det av mot Bangladesh. På planet träffa vi Bangladesh-Jänkaren Kayes som tyckte vi var galna som inte hade förbokat något hotell i Dhaka. Tydligen var det någon slags landsstrejk i Bangladesh där de höll på att bränna bilvrak och grejer så kanske inte var så bra att gå och leta hotell mitt i natten… Men det löste sig när Kayes ringde sin privatchaufför och sa åt honom att plocka upp alla oss 3 i en stor bil för att sedan åka runt och leta rätt på ett hotell som inte var fullbokat.

Dagen efter bjöd Kayes oss på middag hemma hos hans familj. En av Bangladeshs mest kända poeter (Niramlendu Goon) skulle även komma på middagen men han fick tyvärr avböja då några demonstranter hade placerat en brinnande bil utanför hans port samt att han tydligen hade vänsterpraslat lite med någon högt upp i Bangladesh parlament vilket tydligen inte var så populärt då han var Hindu.

Vi har verkligen fått uppleva sjuka klassskillnader i Bangladesh: En dag äter vi middag hemma hos en familj som har över 30 tjänare och rest jorden runt för att dagen efter vandra bland folk som letar mat bland soporna och barn som springer efter än i flera hundra meter och frågar efter 5 Tk (50 öre).

Imorgon bär det av mot det beryktade tiger-träsket…

Ute på sjön i Pokhara och dricker lite öl.

Hmmm, denna är inte våran va?

Hennings "Italien Beef" var riktigt god...

Party, party...

En gammal tant som går och letar saker av värde bland soporna längs floden i Dhaka.

Z spanar in Kayes gymprylar.

Kayes och vi...

Dhaka vid solnedgång.

I gamla Dhaka har de nästintill aldrig sett en västerlänning så det är väldigt nyfikna.

Barnen är alltid väldigt glada trots den låga levnadsstandarden. De har väl inte sett Entourage än, så de vet ju inte bättre...

We are back from our 5 day trek that we did in 4 days!

The trek started at 1100 MAS (Meters Above Sea level) where the road ended, beyond that point there was only walking. You start walking trough cute little villages with rice terraces looming high above and locals performing agriculture with tools that probably hasn’t changed much in the last 200 years. Right from the start there was a dog, with a nasty wound, following us. We named the dog Egon and he kept following us for must of the trek. The first day was quite short and made room for a lot of reading and relaxing in the afternoon.

On the second day the trek continued into thick forest, this was probably the most boring part of the trek since there was not much to see and you still had to climb almost 1500 meters of vertical drop. Ghorapani, where we spent the second night, is a little village at 2900 MAS that lies on a ridge with a deep gorge and the massive Annapurna massif on the other side. Unfortunately it was cloudy when we arrived so we couldn’t see the Annapurnas. But during the night the clouds dispersed and at 5 in the morning we started our walk up to Poon Hill at 3200 MAS where we witnessed the awesome sight of the sun rising over the Himalayas. Even Egon followed us up to Poon Hill although he didn’t seem too interested in the view.

The third day of the trek was the hardest with over 9 hours of walking. But it was also the most rewarding part of the trek since we were walking on a ridge with spectacular views of the Nepalese landscape including two peaks above 8000 meters (Annapurna 1 & Dhaulagiri). The last part of the third day we walked trough a misty rain forest with monkeys swinging from tree to tree and tigers hiding in the bushes.

The last day was mostly downhill and Fredrik picked up some kind of fast military pace while Henning lagged behind photographing the landscape. Today we are taking a day off because of sore muscles. The trek was absolutely amazing and we both think we might redo this some time in the future.

The most fun quote from the trek was after Fredrik slammed his head in the door frame for the third time: “FUCK!!! Curse all these Chinise, ahh I mean, Nepalise short motherfuckers!”

In 3 days we are going to Bangladesh! Stay tuned!

Henning trying to make sense of the map.

On our way through the rice terraces.

In the jungle...

Dreamlike waterfalls in the jungle...

Henning drinks beer while Z drinks Masala Tea after a day of trekking.

Sunrise over Poon Hill

Poon Hill at 6 in the morning!

Z walking on the ridge with the massive Dhaulagiri in the background.

...awesome!

Z in a tree scared of the tigers...

I have got some requests to start blogging in English so I thought I’d try that for this post. If you want me to switch back to Swedish please let me know by sending me an email or post a comment.

As the true Jetpackers we are we took a private car from Kathmandu to Pokhara. The main reason for this was to visit the Manakamana temple that lies half way. Since it was Saturday this turned out to be a pretty gory experience as the locals where sacrificing goats and roosters at the temple. Before we got there Fredrik thought it was going to be like an Indiana Jones movie where the priest slaughter animals on an altar above a chanting crowd, but it was not like that at all. The slaughter happened behind a little wall but it was still pretty disgusting in there with piles of goat heads lying against the wall and blood everywhere. Henning was amazed that the blood was so vividly red but Fredrik explained that that’s how it looks when blood has a lot of oxygen in it.

Pokhara is a really beautiful town that lies along a little lake with the massive backdrop of the Annapurna range. Unfortunately for us, as long as we’ve been here, thick clouds have been covering the Himalayian side of Pokhara so we haven’t really seen the Annapurnas yet.

Fredrik did some Parahawking which is paragliding but with a tame bird. It basically works like this: The Egyptian vulture called Bob flies back and forth between two tandem gliders collecting small pieces of buffalo meat from one of our outstretched arms while searching for thermal winds. The scariest part according to Fredrik was actually going up to the starting point when they crammed five people in to a small car with Bob, that seemed giginatic compared to the car, riding in the front seat. Fredrik thought parahawking was a really amazing experience and well worth the pretty hefty price of €120 for 40 minutes. Henning didn’t do the flight and instead waited on the ground with a cup of macchiato…

Tomorrow we will leave civilization for 5 days to do the “Poon Hill” trek… stay tuned!

We found a nice park to read in

The day after we decided to cut back a little on our daily expenses we went to this place where pizzas cost as much as back in Sweden which totally blew the budget

On the way up to the Manakamana temple

The temple was one of the most disgusting places I have ever visited, I felt a little sick afterwards

The headless roosters feet are still kicking while a butcher sprays the pumping blood on to the altar

Pokhara is really beautiful

Parahawing!

This paragliding tour was 10 times cooler than the one above Stockholm

Jag flög in en dag före Z och eftersom jag nyligen blivit kaffeälskare var jag tvungen att testa en Macchiato på alla flygplatser jag besökte. Frankfurt och Arlanda var jämnbra medans Abu Dhabi var riktigt usel.

Första kvällen innan Z kommit ner tänkte jag bara gå ut och ta en öl och läsa lite i Lonely Planet, men det sket sig när jag ut av en slump träffade “svensk-amrikanskan” Johanna från Indien i kön till baren, backpacker-världen är liten… Så det vart en helkväll med massa öl, vattenpipa och en hel del backpacker-historier.

Z’s första dag tog vi en rundvandring i Kathmandu och besökte de kändaste platserna för att dagen därpå hyra en chaufför och guide som visade oss de närliggande templen i dalen. Riktigt coolt, även om det tyvärr var rätt turistiskt, något som antaligen inte var ett problem när Hennings pappa var här 1969.

Tredje dagen åkte vi upp längs floden Bhote Koshi mot Tibetanska gränsen. Några kilometer innan gränsen ligger The Last Resort som har specialiserat sig i actionrelaterade sporter. Vi började hela kalaset med världens näst högsta bungee jump på 155 meter. Z sa till Henning innan vi hoppade att det som oroade honom mest var att skricka som en liten flicka och kompenserade i stället med det mest maskulina vrål som ekade ner längs klippvägarna när han föll genom vackra nepalesiska landskapet. Henning var 100% sammanbiten och yttrade inte ett ljud när han hoppade medans en italienare som vi lärde känna ropade “mamma mia”, så att vi alla gapskratta, när han tippade ut över kanten och insåg hur högt 155 meter är. På eftermiddagen gick Z på en promenad upp bland byarna men fick avbryta snabbt när mörkret föll på och barn börade kasta sten på honom.

De nästkommande två dagarna var det dags för forsränning! Första dagen var skoj men kändes aldrig som det var någon fara då det enbart var en grade 3+ fors. Dagen där på var dock helt crazy när vi raftade en 4+ och guiden skrek på oss konstant att vi var för dåliga på att paddla och att om vi inte skärper oss kommer vi kapsejsa. Något som försvårade hela situationen var dock guidens dåliga engelska uttal, vilket gjorde att det var svårt att skilja på “backward” och “forward”, resultatet av detta vart totalt kaos när båten gled mot en stor sten. För vår båt gick det dock bra till skillnad från några andra som slog runt efter kraschat in i en sten så att hela besättningen spolades längs forsen i det 15-gradiga vattnet. Hela raftingturen vart då plötsligt utbytt mot en räddningsaktion. Allt gick i slutändan bra och efter plockat upp alla paddlare och paddlar fortsatte vi ner tills floden flackar ut på grund av en uppdämmning till ett vattenkraftverk.

Idag är vi båda lite förkylda (kan det ha något med 2 dagar i 15-gradigt vatten att göra?) så vi tar en lung dag i Kathmandu, men i morgon bär det av mot Pokhara där parahawking och trekking står på menyn!

Träffa Johanna, backpacker världen är liten...

Vandringstur i Kathmandu

Hardcore Nepales :)

Z läser LP vid Durbar Square

Party på Buddha Bar

Trappan upp mot Monkey Temple

Aporna är fan sköna...

Z ser snygg ut vid Patan

Mini-Varanasi, eldarna i backgrunden är brinnande människolik

Z börjar tröttna på alla förbannade tempel...

Z äter som vanligt alltid upp...

Bron varifrån man gör Bungee Jumpen

Henning gör sig redo för att falla 155 meter...

Z faller ner i avgrunden med det mest maskulina vrål ni kan tänka er.

Dags för rafting

Vårt rafting team

Tyvärr inga bilder från de riktigt feta ställena eftersom guiden skrek på oss att ro då...

En 15-gradig våg på väg in...

...som massakrerar Z.

Henning lyckades hålla ut i 5 dagar utan kaffe, men sen sket det sig...

Nu är det vara 12 dagar kvar till jag och och Z drar ner till Asien! Till skillnad från förra året när vi var i Filippinerna är denna resan betydligt mer planerad. Nedan följer en lista på vad som är planerat, allt är dock inte bokat så visa saker kan ju skita sig…

Nepal

• Se Mount Everst.
• Forsränning i grad 5 fors.
• Hoppa 150 meters Bungee-jump.
• Spana in tempel där bränner människolik.
• Susa ner från ett bergspass på en cykel.
• Paraglida med en örn som letar uppåtvindar.
• Skåda makalösa vyer.

Bangladesh

• Åka rickshaw i “the rickshaw capital of the world”
• Tuffa ut genom Ganges-deltat på en hjulångare.
• Fiska med uttrar i koppel.
• Riskera våra liv i “tigerträsket”

Singapore

• Besöka kliniken och få vodka på dropp.
• Testa Hong-Kong/Singapore teorin för 3:e gången.
• Hälsa på Aden.

Thailand

• Fira jul och nyår med sand mellan tårna.
• Klättra svårare än fransk 5c.
• Spana in hajar på Richelieu Rock.
• Lyssna på Åländsk-Thai-rock på Rolling Stoned.
• Se när en Manta renas på Hin Daeng.
• Dricka kopiösa mängder M-150.

För de som är intresserade har jag nu en development blogg för ett voxel skulpteringsprogram jag jobbar på: blog.xade3d.com (Varning: extremt teknisk).

Sitter hemma i Tullinge igen, avbröt resan…

Efter varit i Kuala Lumpur i 6 dagar flög jag ut till Makassar i Indonesien. Redan första dagen började jag känna mig lite hängig och värre blev det. De nästkommande 6 dagarna hade jag 40.3 graders feber, sprängade huvudverk, spydde, bajsa-på-mig, mardrömmar så fort jag blunda, hela kroppen verkde så jag inte kunde ligga ner, vart helt förvirrad, ensam i ett äkligt hotellrum i Indonesien. De var de värsta 6 dagarna i mitt liv och tror det har ändrat mig lite som människa.

För det första har jag insett hur otroligt lyckligt lottad man är och små missöden hemma i Sverige ofta är en baggis. Viktigaste här i livet är att få vara frisk, något som mormor alltid sagt, men först efter att ha varit riktigt sjuk själv som jag verkligen förstår vad hon menar.

Efter jag vart frisk igen bestämde jag mig för att åka hem. Mest för att Kasper tidigare bangade på resan och efter sjukdomen tappade jag helt sugen att resa.

Men resan var ändå super lyckad ända fram tills jag återvände till KL.

Höjdpunkterna på resan enligt mig:
1. Jeepturen mellan Manali och Leh
2. Dykning på Sipadan
3. Cyklingen i Leh
4. Golden Temple i Amritsar
5. Pherentian Island
6. Singpore
7. McLeod Ganj
8. Klättringen i Manali
9. Raftingen i Sabah
10. Maten i New Delhi

Besvikelser på resan:
1. Indiska bajs visum regler
2. Mt. Kinabalu
3. Jordskred i Leh
4. Taman Negara

Men det är inte slut på resandet, i mitten av November åker jag och Z ner för att fortsätta i Nepal, Bangladesh, Singapore och Thailand.

För den som är intresserad har jag sammanställt en packlista från resan: www.tegen.se/?page_id=1258

Jag borde vara i Indien nu men jag är tyvärr kvar i Kuala Lumpur. Detta beror på visum-krångel samt att Kasper ångrade sig och ville plötsligt inte göra indienresan. Så kommer få åka själv de närmaste 10 veckorna tills Z kommer ner och “räddar” mig. Efter ha rest själv de senaste 4 veckorna måste jag dock säga att resa själv inte alls är speciellt tråkigt och har till och med flera fördelar:

1. Man träffar fler folk.
2. Man allmänbildar sig mer genom att läsa fler böcker.
3. Man gör precis det man vill.

Men självklart finns det nackdelar med att resa själv också:

1. Dyrt, allt boende och taxi blir dubbla priset.
2. Barliv framför allt i storstäder är ganska ensamt.
3. Bajsa på flygplatser är fan jobbigt när ingen kan vakta sitt bagage ;)

Sedan senaste blogginlägget har jag fan inte gjort mycket av intresse att berätta här. Härjat på Indiska ambassaden, redigerat lite bilder, undersökt vad jag ska göra de närmaste 10 veckorna, blivit stammis på närmaste sushi-bar (och McDonalds också för den delen) och tittat igenom alla intressanta Charlie Rose avsnitt från senaste 2 månaderna.

På fredag flyger jag ut till Sulawesi (Indonesien) där begravningsceremonier, paradisstränder samt världsklassdykning väntar.

Har inga intressanta bilder från senaste dagarna så här kommer istället lite random bilder från de senaste 2 månaderna som jag inte publicerat tidigare:

.

.

.

.

.

.

.